Historia

Berggrunden består av gnejs, vilken har en ålder av cirka 1800 miljoner år. Den viktigaste istidsbildningen är Skebyåsen. Denna kan följas från västsidan av Kinnekulle och vidare över Källby och Skeby. Skebyåsen höjer sig ungefär 10 meter över omgivningen. Sedan urminnes tider har man tagit grus på åsen. Dels har de olika gårdarna haft gropar, dels har Skeby allmänning haft gropar. Väster om Skebyåsen finns en del torvjordarter i Skeby Mosse. Väster om mossen ligger i anslutning till Kinneviken ett område bestående av sand och av mer finkornig mo. Detta är säkerligen till största delen sjöavlagringar från den tiden när Vänern var större. I den östligaste delen av socknen finns det lera. Denna jordart har avsatts på den dåtida havsbottnen vid istidens slutskede.

Fisket i Vänern och i Truveån (Öredalsån) har säkert haft stor betydelse ända sedan de första människorna kom till Skeby någon gång under stenåldern. De stenyxor och dylikt, som har hittats, visar var människorna bodde, t.ex. längs ån på Tyskagården. Närheten till fiskevatten var viktig för försörjningen.

Vid 1800-talets början bodde 222 personer i Skeby, varav 117 män och 105 kvinnor. Befolkningsgruppernas indelning såg ut som följer:

Adelspersoner 3      kusk                        1
Bönder 103   kammartjänare        1
Torpare 27     Hantverkare          14
Backstuge- och inhysefolk     27     Handikappade         1
Gamla på undantag             11     Drängar, pigor       34